Something in between

Ja, vi har suttit själv här i en timma kanske, så dyker det upp en hel familj som helst av allt vill ha ett familjerum
Ofc..
Vad gör man åt det då?
Tack för att vi har ett trebäddarsrum och vanliga enkelrum.
Familjen pratade självklart finska och var inte så otroligt jätte bra på svenska.
Hipphurra.
Nå, efter lite försök på svenska och lite engelska beslutade dom sig för att kolla stugorna på campingen innan dom valde ställe.
Förhoppningsvis var vi trevliga nog att dom kommer tillbaka.
Själv kände jag mig som att allt bara släppte och mitt huvud försvann nånstans i det blå
så jag har inga som helst minnen nästan av att dom faktiskt var här.
Men så går det väl när man inte kan prata med sina egna gäster.
Huj, gäster alltså.

Nå, så länge vi får nått rum uthyrt så kan man åtminstone inte klaga.


Jag förstår mig egentligen inte på folk,
folk överhuvudtaget.
Tänk så sjukt mycket man kan störa sig på folk
folk i allmänhet.
Som tror att dom verkligen är något ibland
som har personlighetsklyvningar och måste visa upp en sida åt folket och en sida åt sina närmsta.
Folk..
Ja.
Usch.




Äh, jag väntar på jullan, men hon verkar inte dyka upp.
Jag saknar henne och behöver ge henne en jätte jätte stor kram
men som sagt så verkar hon inte dyka upp.